Bete till högavkastande mjölkkor, växande ungdjur och andra högproducerande djur kräver planering, välskötta beten och en ständig uppföljning av betestillgång och väderförhållanden.
Här gäller alltså att planera, ha en beredskap och att kunna agera i tid.

Checklista för lyckad produktion på bete:

Författare Karin Granström, Hushållningssällskapet Värmland
Uppdaterad 2014-01-30

• Ha staketen klara tidigt på året gärna innan vårbruket
• Släpp djuren tidigt och tillskottsutfodra eventuellt för att få en smidig övergång från stallutfodring till bete
• Ha högt betestryck på våren för att hinna med den snabba tillväxten av betet på vår och försommar eller skörda delar av betesarealen. Betesarealen bör vara dubbelt så stor på eftersommaren om du har samma antal djur som betar
• Planera när och hur betet ska putsas
• Planera för att kunna sätta in stödutfodring vid behov
• Håll koll på parasiterna på unga djur. Tag träckprov och avmaska vid behov
• Se upp med höstbete. Höstbete har låg torrsubstanshalt och kan vara fullt av osmakliga rator om djuren betat fållan tidigare under säsongen

Hög konsumtion kräver välskött och färskt bete

Beteshöjden är viktig för att djuren ska få full tugga. Nötkreatur betar bäst om betet är 10-15 cm och får när betet är 6-8 cm högt. Förvuxet bete är mindre smakligt, har låg smältbarhet och ger lägre produktion.

De vanligaste orsaker till dålig tillväxt på djur som betar:

• Betesbrist
• Förvuxet bete
• Osmakliga växter
• Betesparasiter
• Djur som inte hänger med
• Bete för sent på hösten, vilket ofta innebär blöta beten, mycket parasiter, mycket rator (osmakligt) och korta dagar.

Variationer i kostnaderna för åkermarksbetet

Kostnaderna för åkermarksbete varierar och påverkas av arrondering, stängslingsbehov, vattenförsörjning, beläggning, alternativanvändning och betets avkastning. Genomsnittlig kostnad för bete är 2 000 kr per ha, men som visas i tabellen nedan är variationen stor, från 30 öre till en bra bit över en krona per kg ts enligt uppgifter från Greppa Näringen.

Se upp med Sprängört på strandnära beten

Sprängört är en av våra allra giftigaste växter och farlig för betande djur. Hela plantan är giftig, men i synnerhet nedre delen av stammen och roten är särskilt giftiga. Djuren tycks gilla sprängört och äter den gärna, särskilt tidigt på våren. Extra viktigt är att plocka bort örten efter dikning eller annan markberedning, då roten grävs upp. Sprängört växer på stränder, diken och strandängar och är lokalt relativt vanlig. Den är 50-150 cm hög, med grov slät stjälk. Bladen består av långsmala sågtandade småblad. Du känner igen sprängört på den typiska ihåliga rotstammen med tvärväggar som bildar en stege. De vita blomflockarna påminner om stora hundkäx.