• Majs är ett energirikt grovfoder med hög smaklighet
• Lämplig ts-halt för majsensilage är 28-35 %
• Majs kräver höga och stabila skördar för att hålla produktionskostnaderna nere
• Majsensilage tar lätt värme vid uttag

Majs är ett energirikt foder med god smaklighet och med en lyckad odling och skörd håller det en hög och jämn näringsmässig kvalitet. Majs skördas i Sverige framför allt som ensilage då både kolv och stam hackas och ensileras tillsammans. Majs har ett högt innehåll av stärkelse och ett lågt innehåll av protein. Fibern i majs har relativt låg smältbarhet. I foderstaten kombineras majsensilage bäst med ett vallfoder där smältbarheten och råproteinhalten är hög. Hur hög proteinhalten behöver vara i vallfodret beror på vilken mängd majsensilage som skall ingå i foderstaten och om även HP-massa skall användas. För att majsen skall kunna konkurrera med vallfoder i foderstaten behöver den ha ett bra stärkelseinnehåll samt en lägre produktionskostnad än vallfodret.

Författare Ann-Theres Persson, Växa Sverige, Halland
Uppdaterad 2014-01-27

Lättensilerat men tar lätt värme

Majsensilage är lättensilerat men tar samtidigt lätt värme vid öppnandet av silon. För att undvika varmgång med mögelbildning som följd bör man framför allt tänka på att skörda vid rätt tidpunkt. En ts-halt på över 35 % gör att grödan blir svårpackad. Tänk på följande för att undvika varmgång.

• Skörda vid rätt tidpunkt. 28-35 % ts-halt
• Frostskadad majs skall skördas fortast möjligt. Annars finns risk för mögelbildning
• Hacka kort (< 10 mm)
• Noggrann packning och täckning. Fyll på i tunna lager (ca 10 cm) och packa noga mellan varje påfyllning
• Hög uttagshastighet i silon, 1,5 m/ vecka (sommartid 2,5 m/vecka)
• Ensileringsmedel som motverkar varmgång

Utfodring av majs

Vanligast är att man använder majsensilage i fullfoder- eller blandfodersystem. Majsen behöver blandas noggrant med övriga foderkomponenter för att undvika att korna äter selektivt och plockar ut den ofta smakliga majsen.

Vanligast är att man utfodrar med 3-5 kg ts majsensilage per ko och dag. När majsensilaget utgör ca 1/3 av grovfoderandelen blir det oftast en välbalanserad och säker foderstat. Med större andel majs ökar behovet av protein från kraftfoder och man behöver även vara observant på att den fysiska strukturen i foderstaten blir tillräcklig. En positiv effekt av majsensilage är att korna blir ”fastare i magen” men trots det är majs inget strukturfoder. Att korna blir fasta i magen beror troligen på att majs har ett högre iNDF än vad som finns i spätt vallfoder. Däremot är det kort hackat och är egentligen till hälften ett kraftfoder med mycket stärkelse och inte alls ett strukturrikt grovfoder. En stor majsgiva ökar risken för mindre idissling och sänkt fetthalt i mjölken.

Majsens näringsinnehåll förändras

När majsen mognar och börjar närma sig skördetidpunkt ökar ts-halten och stärkelseinnehållet. Innehållet av NDF minskar samtidigt på grund av att andelen kolv blir större och stam mindre. Eftersom kolvandelen stiger, ökar den totala smältbarheten trots att fibern, NDF, blir mer osmältbar (iNDF). Väntar man för länge med skörd avtar den totala smältbarheten på grund av att stärkelseinlagringen avtar samtidigt som iNDF fortsätter att stiga.

En ts-halt på över 40 % påverkar smältbarheten av stärkelsen negativt, vilket ytterligare är en anledning till att ts-halten skall hållas under 35 %. Däremot har man sett att smältbarheten påverkas positivt av lagring. Majsensilage som legat flera månader i lager har en högre smältbarhet än det som utfodras direkt på hösten efter skörd.

Stärkelsehalten bör helst komma upp till 300 g/kg ts och ts-halten bör ligga mellan 28-35 % för ett bra majsensilage. Vid stor andel majs i foderstaten ökar betydelsen av att ha en hög smältbarhet på fibern, det vill säga iNDF skall hållas låg. Det finns skillnader i fibersmältbarhet mellan olika majssorter och som tidigare nämnts påverkar även skördetidpunkten iNDF. Foderstater med majs kombineras gärna med vallfoder med hög smältbarhet och även HP-massa som har en fiber med mycket hög smältbarhet (lågt iNDF).