• Val av skyddsgröda är första steget till en gårdsanpassad optimal grovfoderproduktion
• Helsäd är bästa skyddsgrödan för att lyckas med en bra valletablering
• Välj lågvuxna, stråstyva och glesvuxna sorter
• Trösksäd som skyddsgröda – välj en tidig sort, håll nere utsädesmängden och anpassa gödslingen
• Westerwoldiskt rajgräs är en osäker skyddsgröda
• Vid kort växtsäsong fungerar renbestånd bra

Vallväxternas utveckling är långsam och avsaknad av full skörd anläggningsåret är en av anledningarna till att så in i en skyddsgröda. Dock har den en negativ inverkan på vallens utveckling på grund av att konkurrensen om ljus, vatten och näring ökar men även skördetekniken kan orsaka försämrad vall kommande år. En fördel med skyddsgröda är en ökad ogräskonkurrens. Val av skyddsgröda/ingen skyddsgröda kommer att påverka den botaniska sammansättning och vallens avkastning. Valet påverkas också av gårdens foderbehov och ekonomiska avvägningar mellan de olika alternativen.

Författare Marie Lundberg, HS Konsult AB och Sofia Kämpe, Hushållningssällskapet Skaraborg
Uppdaterad 2014-01-14

Skyddsgröda som tröskas

Fördelarna med skyddsgröda är att man får en spannmålsskörd under insåningsåret samt viss ogräskonkurrens. Nackdelarna är att den konkurrerar med insådden om både ljus, näring och vatten. Skyddsgrödan kan också innebära risk för körskador i samband med skörd, att det blir halmrester kvar på fältet eller liggsäd som kväver vallinsådden.

Välj lågvuxna, stråstyva och glesvuxna sorter. Tidiga sorter underlättar dessutom halmbärgning, minimerar körspår och förbättra vallens möjligheter att förbereda sig inför vintern. Korn är förstahandsvalet då det gynnar klöverns utveckling samt ger minst beskuggning. I nederbördsrika trakter där insådden tenderar att växa över kornet, välj mer högväxta och konkurrenskraftiga grödor som till exempel havre eller vårvete (undvik havre i områden med dvärgskottsjuka). Höstsäd är sämsta alternativet till skyddsgröda. Vårvete är stråstyv och släpper ner mest ljus. En längre vegetationsperiod talar dock emot vårvete som skyddsgröda.

Reducerad utsädesmängd för skyddsgrödan är främst en försäkran mot liggsäd då vallavkastningen påverkas väldigt lite av den åtgärden. Kvävegivan sänks med 20-30 kg/ha för att bland annat gynna klövern i vallen. Lämplig bekämpningströskel vid insådd är en till två ogräsplantor per handflata. Ogräs som vållar liggsäd i skyddsgrödan bör dock nästan alltid bekämpas.

Lämna minst 15 cm stubbhöjd. Då minimeras tröskskadorna och vinterns påfrestningar. Vallväxterna behåller mer reservnäring, stubben kan både samla snö som bildar ett skyddande täcke och öka gasutbytet vid isbildning vilket minskar risken för isbrännor. Välta stubben på våren om den riskerar att följa med i första skörden.

Halmen från skyddssäden bör bärgas så fort som möjligt. Framförallt klövern far illa av kvarliggande halmsträngar.

Helsäd

Ett mycket bra alternativ som skyddsgröda är helsäd. Man får då en eller flera grovfoderskördar även under insåningsåret. Man minskar problem med skuggning eftersom skörden blir tidig och markpackningen blir mindre eftersom det ofta är torrare vid skörd. Risken för halmspill och ogräsproblem minskar. En förutsättning är att man har avsättning för helsäden. Har man möjlighet att ta hand om mogen spannmål och inte behöver mer grovfoder kan man låta blandningen stå till mogen skörd.

Westerwoldiskt rajgräs

Insådd i westerwoldiskt rajgräs ger i allmänhet en sämre vall än korninsådd. westerwoldiskt rajgräs, ett energirikt grovfoder, är konkurrenskraftigt och osäkert som skyddsgröda eftersom det endast etablerar sig när det har tillgång på vatten. Torra år konkurrerar westerwoldiskt rajgräs inte med ogräset. Bäst för insådden är att westerwoldiskt rajgräs växer bra men skördas ofta. Under förutsättning att den skördas ofta, minst fyra gånger, och sås med låg utsädesmängd (högst 10 kg/ha) är skillnaden mellan de båda insåningsmetoderna liten. Negativt för denna metod är den ökade risken för körskador på vallen efter många överfarter.

Ett annat problem är att den förväxer mycket lätt och att skördefönstret kanske inte sammanfaller med övriga vallar. Eftersom westerwoldiskt rajgräs är långsamt i starten bör man, för att undvika ogräsproblem, skörda den tidigt första gången och sedan ta två eller tre återväxtskördar. Att skörda ofta gynnar också vallinsådden i och med att det westerwoldiska rajgräset då inte blir så konkurrensstarkt. Första skörden bör infalla när det westerwoldiska rajgräset börjar gå i ax, ca 55-60 dagar efter sådd. Återväxten sker relativt snabbt och grödan bör skördas var fjärde vecka för att inte förväxa. Förtorkning är nödvändig då grödan har låg ts-halt. I södra Sverige är det inte säkert att westerwoldiskt rajgräs utvintrar under första vintern och risken finns att få kvar gräs med annorlunda tillväxttakt.

Såbädden ska vara fin och sådjupet max 2 cm. Lämplig utsädesmängd för westerwoldiskt rajgräs som skyddsgröda är 10-12 kg/ha. Lägre utsädesmängd ger säkrare resultat men mindre avkastning första året. Högre utsädesmängder gör att insådden konkurreras ut. Lämplig kvävegiva är 100 kg/ha på våren före sådd och 60 kg/ha efter den första och eventuellt andra skörden. westerwoldiskt rajgräs behöver 30 kg P/ha och 70 kg K/ha vid normalskörd på en jord i klass III och om man skördar gräset 3-4 gånger bör man kunna skörda 5,5 ton ts/ha.

Reninsådd

Det allra säkraste sättet att etablera en vall är genom insådd på våren utan skyddsgröda. Ju längre norrut i Sverige, desto mer intressant blir metoden. I områden med kort vegetationsperiod är metoden speciellt lämplig, och för arter med långsam etablering, exempelvis ängsgröe.

Fördelarna är inga problem med halmbärgning, ingen halmstubb i förstaskörden på förstaårsvallen, ingen sönderkörning av insådden på grund av skörd av skyddsgröda och redan insåningsåret kan en grovfoderskörd på 2-3 ton ts/ha med bra näringsinnehåll bärgas. Dessutom är det den metod som normalt ger den största skörden första vallåret (+15-20 % jämfört med insådd i korn).

Nackdelarna är att avkastningen blir låg anläggningsåret i jämförelse med en skyddsgrödas. Det är även svårare att klara ogräsen insåningsåret. Ogräset kan dock bekämpas kemiskt eller med en till två toppningar av insådden. Görs insådden i stället på sommaren blir vallens avkastning under första vallåret lägre. Sådd utan skyddsgröda i mitten av juli ger ungefär lika stor vallavkastning som korninsådd på våren men lägre klöverhalt. Ju senare vallsådden sker ju mindre andel klöver i vall ett.

Om gårdens vallfoderbehov är stort i förhållande till den tillgängliga arealen kan det också vara lämplig att välja denna metod. Anläggs vallen på våren utan skyddsgröda kan skörden bli 2 500- 3 000 kg ts/ha insåningsåret. Sker insådden däremot på sommaren, blir skörden under insåningsåret betydligt mindre. Trots detta kan det finnas anledning att välja senare såtidpunkt. På lerjordar i försommartorra områden är det till exempel lämpligt att invänta sommaren för att få en etablering vid gynnsammare fuktighetsbetingelser.

Etablering av klöver

Prova att lägga en nollruta där inte skyddsgrödan gödslas med något extra kväve förutom stallgödselgivan så blir det tydligt hur kvävet påverkar skyddsgrödan, insådden och klöverhalten!

En annan anledning till för låga klöverandelar kan vara att man inte håller ner utsädesmängden av skyddsgrödan till de tre fjärdedelar som rekommenderas. Klöverandelen i dagens fröblandningar ligger generellt lågt jämfört med gamla rekommendationer. Vallinventeringar som har gjorts bekräftar teorin om att en fröblandning med högre utsädesmängd av rödklöver även har gett en högre halt i vallen.