• Huvuddelen av rödklövern är borta efter vallår 3
• En väl etablerad vall som kompenseras med kvävegödsling för minskad klöverandel kan fortsätta att leverera höga skördar till vallår 4
• Väldränerad mark skapar förutsättningar för en hållbar vall som kan avkasta både kvalitet och kvantitet i flera år

Hur gamla vallarna ska få bli är en ständigt aktuell fråga på vallgårdarna men lika ofta svår att svara på i det specifika fallet. För minskade grovfoderkostnader gäller det att skörda ett näringsmässigt lämpligt foder för aktuellt djurslag i så stor mängd som möjligt per hektar, samtidigt som den dyra anläggningskostnaden helst ska fördelas på så många vallår som möjligt. Vallarnas skördepotential styrs av art- och sortval tillsammans med det geografiska läget och skötseln.

Författare Marie Lundberg, HS Konsult AB
Uppdaterad 2013-11-29

Ogräs i vallen sänker avkastningen och ökar risken för produktions- och hälsostörningar hos djuren. Därför är mindre ogräs i vallarna ett viktigt mål för vallproducenten. Bra anläggning och skötsel ger lite ogräs i vallen. För att lyckas med detta krävs att grödornas platsspecifika växtnäringsbehov tillfredsställs och att fälten har en väl fungerande dränering som bland annat minskar risken för markpackning.

Praktiska råd:

• Odla härdiga sorter på väl dränerade marker och gödsla utifrån markkartering och skördeuppskattning
• Följ upp vallskördar och klöverinnehåll, helst på skiftesnivå
• Hitta gårdens minivärde (hur lite kan vallarna avkasta utan att produktionskostnaden blir för hög) för vallavkastningen och bestäm lämplig vallålder efter det

Vad är optimal vallålder?

Varaktigheten hos fleråriga bestånd av vallbaljväxter och vallgräs påverkas av de åtgärder och miljöförhållanden som växterna utsätts för. Vintern är en tuff tid för växterna och dess påfrestningar minskas genom att plantorna ges en chans till god invintring. Det får de om risken för isbränna och stående vatten minimeras, näringstillståndet i marken vad gäller fosfor och kalium är bra samt gott kalktillstånd. Förutom de yttre påverkningarna skiljer sig vallarternas naturliga uthållighet åt och enligt litteraturen görs följande uppdelning.

1 år: italienskt rajgräs
1-2 år: hybridrajgräs
2-3 år: engelskt rajgräs, rajsvingel, rödklöver, alsikeklöver
3 år: hundäxing
3 år och längre: timotej, ängssvingel, vitklöver, blålusern och kärringtand
5 år och längre: foderlosta, rödsvingel och ängsgröe

Den officiella sortprovningen visar att avkastningspotentialen för aktuella marknadssorter varierar mycket både beroende av art, sort och odlingsplats i Sverige. Vissa sorters avkastning till och med ökar med stigande vallålder. Sortförsöken visar dock ej hur arterna konkurrerar med varandra i en vallfröblandning vilket i praktiken kan ge stora utslag i hur den enskilda sorten lyckas leverera. Tyvärr finns det fortfarande vissa sortprovningar som avslutas redan efter vallår 2. Försöken visar dock att timotej och ängssvingel har stabila avkastningar vallår 1 och 2, att engelskt rajgräs och klöver har störst avkastning vallår 1 för att sedan tappa ganska mycket i avkastning för varje år som går.

1. Uppgifterna för Undrom gäller försöksåren 1998-2005, därefter saknas sortförsök av vitklöver i norra Norrland.
2. Litet försöksmaterial för rörsvingel Swaj i norra Norrland

Generellt kan vallodlaren anta att efter vallår 3 är huvuddelen av rödklövern borta och fram till vallår 4 kan skördarna (om vallen är väl etablerad och håller ogräsen stången) hålla sig ganska bra förutsatt att kvävegödslingen höjs för den mängd klöver som försvinner. Många utländska studier (främst Storbritannien) som har gjorts på förändrad vallavkastning med stigande vallålder visar att vid omläggning av så kallade permanenta betesvallar ökar avkastningen mycket första året för att sedan ganska snabbt falla ned på samma nivå som den ursprungliga avkastningen var innan vallen bröts. Det verkar finnas ett jämviktsläge för vallavkastningen.

Ogräsens betydelse

En stor andel ogräs (15-25 %) hittas vid utförda vallinventeringar. För ett specifikt ogräs som till exempel kvickrot innebär en uppförökning i vallen ökade ogräsproblem i övrig växtföljd, lägre avkastning än för vallväxterna och snabbare sjunkande smältbarhet vilket ökar risken för lägre energivärde vid skörd. De tre ovanstående faktorerna är nästan alltid minsta gemensamma nämnare för ogräs i vall och förutom dessa kan ogräsen tyvärr även orsaka andra problem. Läs mer om ogräsproblem under ogräsavsnittet.