Helsäd kan odlas i monokultur eller i samodling med olika arter. I det här avsnittet kommer bristsymtomen beskrivas antingen utifrån spannmål eller baljväxter.

Kväve

De första bristsymptomen är att äldre blad blir blekt gula och små. Hela plantan blir liten och får få sidoskott. I senare utvecklingsstadier så kan de äldre bladen dö och plantan brådmognar. Kväve är det näringsämne som ger störst påverkan på skörden.

Författare Tellie Karlsson, Hushållningssällskapet Kalmar
Uppdaterad 2019-09-24

Fosfor

Fosfor påverkar främst rotsystemet och plantorna är som mest känsliga för brister i början av utvecklingen. Vid brist blir plantans blad mörkgröna och bladskidorna kan bli rödaktiga. Senare kan de äldre bladen börja vissna från bladspetsen. Det är ovanligt med större fosforbrist i stråsäd. Vid brist hos ärtor så får de en tunn stjälk och de nedre bladen vissnar samt att hela tillväxten går långsamt.

Kalium

Kaliumbrist förekommer främst på lättare jordar. Efter vallbrott och under kallare vårar är kaliumbrist vanligare eftersom tillgängligheten av kalium begränsas vid låga temperaturer. Vanliga symtom är att bladspetsarna och bladkanterna vissnar på de äldre bladen. Brister gör att höstsådd spannmål har en sämre övervintringsförmåga. Vid kaliumbrist hos baljväxter minskar avståndet mellan de översta nodulerna och bladen får vita fläckar.

Mangan

Ofta är det inte hela fält utan utsatta områden som får manganbrist. Ett fält med bristsymtom är ofta randigt. I körspåren där jorden är packad är det oftast inte brist med det blir brist mellan spåren. Brister ses oftast på de yngsta bladen som får gråbruna fläckar placerade som en rödbrun rand längs med bladet. Hos baljväxter uppträder bristsymtomen efter 5-6 bladstadiet. Vid manganbrist hos ärtor vissnar hela plantan ner från toppen och på de yngre bladen ser man en gulfärgning mellan bladnerverna. Tillslut hämmas baljsättningen.

Svavelbrist

Vid svavelbrist blir de yngre bladen ljusgröna/gulaktiga mellan bladnerverna vilket gör att bladet får ett randigt utseende. Brister hämnar plantutvecklingen och sämre bestockning som följd. Svavelbrist uppkommer främst på lätta jordar med lågt innehåll av organiskt material.

Kopparbrist

Jordar där bristerna oftast uppstår är på mull- eller lättjordar. Hos spannmål kallas det också gulspetssjuka då bladspetsarna blir gula och vrider sig. Primära bristsymtom är gulnande plantor och gula bladkanter främst på yngre blad. 

Magnesium

Vid magnesiumbrist får de äldre bladen först ljusa oregelbundna fläckar i motsatt längdriktning. Senare kan bladen få gula bladspetsar. Bladen hos ärtor har kvar gröna nerver men området mellan nerverna gulnar vid magnesiumbrist. Gulfärgningen börjar i mitten av bladet så att bladkanterna behålls gröna längst ut.

Kalcium

Brister av kalcium kan förekomma på sura jordar och lätta jordar som har ett lågt naturligt innehåll av kalk. Kalciumupptaget hämmas av låga temperaturer under våren. De yngre bladen blir gulaktiga vid brist och tidigt i utvecklingen kan man se vita eller grå fläckar. Senare kan bladspetsarna vissna och snurra sig. Om man drar upp en planta och studerar rötterna på plantan är dessa ofta tjockare än normalt.

Bor

Ärtor har ett relativt stort behov av bor då det påverkar frösättningen. Vid borbrist blir det färre och mindre ärter per balja. Symtomen syns genom att bladen får gula fläckar och blir mindre.