• Se över din svavelgödsling och N/S-kvot - analysera din stallgödsel och ditt foder
• Se över magnesiumbehovet och K/Mg-kvoten – markkartera och analysera ditt foder
• Styrfiler och markkarteringsuppgifter hjälper dig att optimera kalkning över fälten

Svavelgödsling i vall

Vallen har behov av svavel (S) och om inte svavel tillförs samtidigt som kväve kan obalansen mellan svavel och kväve bli påtaglig efter kvävegödsling. Vid gödsling bör man alltså ta hänsyn till N/S-kvoten som bör vara under 12 i vallfoderanalysen. Den ”passiva” tillförseln av svavel har minskat betydligt under senare tid. Det är en följd av minskade utsläpp, mer koncentrerade gödselmedel och minskad fosforgödsling. Stallgödseln innehåller ofta mindre mängd svavel enligt gödselanalyserna än vad schablonvärdena säger. Läs mer om detta i artikeln Brist på svavel i vallarna (pdf). Därför bör svavelbehovet ses över i vallen, som ofta gödslas med höga kvävegivor och därför har ett behov av svavel.

Svavel kan inte förrådsgödslas då det lätt följer markvattnet genom markprofilen. Stallgödsel innehåller svavel, men det är organiskt bundet och inte direkt tillgängligt för grödan. Vid akut svavelbrist är bladgödsling möjlig.

Riktgivor för svavelgödsling till vall enligt jordbruksverket är 12-20 kg S/ha (2022). Detta ska, enligt jordbruksverket, läggas till första skörd. Denna rekommendation tar dock inte hänsyn till N/S-kvoten.

Vallens magnesiumbehov

Behovet av magnesium (Mg) till vall är enligt jordbruksverket 15-20 kg/ha och år. Gödsling av magnesium sker oftast som förrådsgödsling vid kalkning då flera kalkprodukter även innehåller magnesium.

Om Mg-Al understiger 4-10 mg/100g jord anses det finnas risk för magnesiumbrist, beroende på jordart. Med lerjordar som innehåller mer kalium behöver Mg-talet vara i det övre spannet och är det en lätt jord, med mindre mängd kalium räcker det lägre Mg-talet. Lerfattiga mineraljordar har oftast  ett lägre magnesiuminnehåll. Alltså måste man studera både innehållet av kalium och magnesium för att göra en korrekt bedömning av behovet av Mg-tillförsel.

Om kaliumhalten är för hög i förhållande till magnesium på betesvallar eller i grovfodret ökar det risken för beteskramp hos nötkreatur.

För att höja Mg-AL-talet en enhet krävs tillförsel om minst 25-30 kg AL-lösligt Mg/ha. Vid stort Mg-behov är Dolomitkalk ett alternativ som innehåller 12 % Mg, men det är en ganska dyr kalkprodukt. Om behovet är mindre kan andra kalkprodukter med mindre mängd magnesium, till exempel 4 % eller liknande användas. Dessa kan då vara bättre lämpade och i sammanhanget billigare än dolomiten.

Författare Hulda Wirsén, HS Rådgivning Nord AB
Uppdaterad 2024-08-19