Ogräs i vallar

Ogräs i vallar definieras som ej sådda växter, växter som kan vara skadliga eller direkt giftiga. Ogräs har en negativ påverkan på vallarnas avkastning eftersom de konkurrerar om vatten och växtnäring. För varje 1 % ogräsförekomst får man en förlust på 1 % i vallens produktivitet. Ogräs är också ofta mindre smakliga. Detta påverkar djurens konsumtion och produktion av mjölk eller kött negativt. De kan också vara giftiga och orsaka så väl tillväxtrubbningar som dödsfall. Helt enkelt, en vall med alltför mycket ogräs påverkar ekonomin hos den enskilde lantbrukaren. Vallen avkastar sämre och ger ett sämre foder smakmässigt och näringsmässigt. Diffusa störningarna i produktionen kan ibland också härledas till mer eller mindre giftiga ogräs. Effekter i livsmedel kan till exempel vara dålig smak och lukt på mjölk och kött.

Vallodlingsstrategin påverkar ogrässtrategin

Hur mycket ogräs det finns i gårdens vallar påverkas av vallarnas generella liggtid, antal skördar, val av vallfrö, klöverhalt och val av insåningsmetod. Förutom detta ska man se till att det finns bra förutsättningar för vallens tillväxt. Vallskiften ska ha en fungerande dränering, d.v.s. ledningarna ska spolas regelbundet eller att man dränerar om skiftet vid behov. Skiften ska också ha bra kalk status för att motverka t.ex. klöverröta som orsakar luckor i beståndet och ger utrymme för ogräsen att etablera sig. Man ska gärna kalka till pH 6,3 och se till att samtidigt ha bra Ca-AL status (över 150 mg/l).

Kännedom om gårdens ogräsflora

Gå över fälten och notera vilka arter ogräs och i vilken omfattning de finns. Om det finns fler skräppor än att de kan de plockas ska man planera att köra upp vallen så snart som möjligt. Intensivt bete med får på våren kan minska antalet skräppor.

Om vallsvålen består av >30 % maskros är det dags att köra upp vallen så snart som möjligt. Maskrosorna tar stor plats och försämrar avkastningen. Maskrosorna försvinner oftast helt genom plöjning. Om fältet består av > 30 % kvickrot har man möjlighet att antingen putsa eller beta vallen hårt för att minska mängden kvickrot. Hjälper inte dessa åtgärder behöver vallen brytas och köras sönder. Kvickroten kan då utarmas genom upprepade bearbetningar innan plöjning.

Revsmörblomma tar ofta plats i äldre vallar med lägre pH. För att motverka spridning ska man helst kalka och bryta vallen. Ett alternativ kan vara att kompletteringsså med aggressiva gräs eller den befintliga vallfröblandningen men detta brukar inte vara tillräckligt.

Bekämpningsstrategier

Ogräsharvning i en befintlig vall kan ta bort ogräs med grunda rötter som vitgröe och våtarv och lika så riva loss mossa och gammal växtsvål, som gör att befintliga vallgräs får mer plats till kraftigare tillväxt. Ogräsharvning som kan göras så snart på våren som marken reder sig bidrar också till att vallarna och rötterna syresätts och att kväve frigörs. Åtgärden kan också användas för att mylla gödsel, till exempel ekopellets för vallodling samtidigt som man drar ut ogräs och ökar gräsens bestockning.

En intensiv och frodig gröda påverkar tistlar negativt. En tät slåttervall som sås in i skyddsgröda år 1 och skördas intensivt år 2 och 3, har gett bra effekt mot tistel.

Arter som gråbo, losta-arter, kvickrot, renkavle och skräppor sprider sig in i fältet från fältkanterna. Avputsning av fältkanter är viktigt för att förhindra fröspridningen. Det krävs minst 2-3 putsningar per säsong för att ha kontroll på växtligheten i kanterna.

Nyinsådd vall med mycket våtarv kan betas med får under en kort period. De äter gärna upp våtarven.

Om det finns skräppor i åkerbeten ska dessa vara i öppet bruk i minst två år innan vall sås in igen. Ett sätt att minska skräpporna i växtföljden är att bryta den äldre vallen med plöjning redan efter första skörd vall och därefter stubbearbeta den minst tre gånger.

Jordbearbetning är en förutsättning för lyckosam ogräsreglering i ekologisk produktion. Intensiv jordbearbetning vid vallbrott tär på rotogräsens näringsförråd.

Hjälpsådd kan också användas som ett sätt att motverka ogräsens spridning. På våren, efter gödslingen, harvas vallen för att dra ut ogräs och samtidigt kan denna hjälpsås med snabbväxande gräs som exempelvis engelskt rajgräs (förutsatt att det finns fukt). Efter första eller andra ensilageskörden, då beståndet får ljus och den befintliga vallen inte växer lika explosivt, hjälpsås vallen med andra arter. Välj arter som behövs för att komplettera vallens artsammansättning och för att skapa en varaktig vall. Hjälpsådd kan upprepas varje år för att få en konkurrenskraftig, högavkastande och långliggande vall.

Betesstrategier för att motverka ogräs i vallarna

Vid byte av betesvall så se till att djuren betar på ogräsfria beten i 4-5 dagar innan de släpps på ett nytt åkerbete utan ogräs. Det tar nämligen några dagar innan alla frön har passerat djurens matsmältningssystem och eftersom många frön inte dör i vommen, passerar dessa frön vidare till nya områden.

Gällande får- eller lammbete är det önskvärt att ha en höjd på 8-10 cm på åkerbetet innan betessläpp. Fältet ska vara färdigbetat för omgången när betet är 4-5 cm. Nötkreatur ska släppas på åkerbete när gräset är 12 cm och tas därifrån när gräset är 7-8 cm. Skräppa i betesvallen kan hållas tillbaka med hjälp av intensiv betning och putsning, men i slåttervall där återväxten betas ökar problemen med skräppa. Tidigt betessläpp håller tuvtåtel och veketåg tillbaka. Putsningar av betet efter avbetningen på sommaren och på hösten håller tuvtåtel och veketåg tillbaka.