Klöverröta (Sclerotinia trifolium)
Allvarligaste klöversjukdomen i Sverige. Utvintringssvamp. Angriper till skillnad från många andra svampar friska plantor och inte enbart försvagade.
Angriper: Alla klöverarter samt lusern
Symptom: Angriper ofta förstaårsvallar värst. Först synlig på bladen under hösten som små mörka fläckar. Sprids ned till stam och rothals. Täta klöverbestånd kan vissna och dö. När snön smält kan det finnas döda plantor i ringar på uppemot en meter i omkrets. Svarta små klumpar (skelotier) finns då på rothals och bladslidor.
Gynnas av: Fuktigt väder. År och platser med fuktiga och varma höstar samt milda vintrar. Missgynnas av torka eller frost.
Åtgärder: Vänta 5 år mellan klöver eller lusern. Noggrann och djup plöjning kan minska smittan. Sen skörd kan hämma. Sträva efter väl invintrade plantor på hösten. Använd sena rödklöversorter. Så tidigt för en snabbt väletablerad motståndskraftig planta.
Rotröta (främst Fusarium-arter)
Utvintringssvamp som är en av de främsta anledningarna till att klöverhalten sjunker snabbt. Rötan ger ett försämrat vatten och näringsupptag samt en sämre övervintring. Inlagringen av kolhydrater till vintern verkar kunna påverka risken för infektion.
Angriper: I huvudsak rödklöver i hela landet. Risken ökar söderut och med vallålder.
Symptom: Försvagade plantor. Vissa skott ser sämre ut än andra. Mörkfärgning i mitten av roten. Kommer ofta via en gammal skada av tramp eller körning.
Åtgärder: Slå inte av eller beta vallen sent på hösten. Senare sorter av rödklöver bör kunna vara mer motståndskraftiga.
Kallas ofta också för klövertrötthet. Orsak till dålig etablering och att klöver- och lusernhalten sjunker i vallar.
Angriper: Alla vallbaljväxter
Symptom: Fläckar med döda plantor, plantor med många skott och uppsvälld bas, förkortade internoder samt vridna och förtjockade stjälkar. Lättast att se i röd- och vitklöver. Ruttnande plantor i slutet på säsongen.
Gynnas av: Ogräs, till exempel pilört, snärjmåra, blåklint samt krusskräppa är värdar.
Åtgärder: Resistenta sorter har minskat nematodernas betydelse kraftigt. Rengör maskiner och använd friskt utsäde. Överlever så länge i marken att uppehåll knappast hjälper.
Angriper: Vanligast i rödklöver och framförallt på rödklöverfröodlingar.
Symptom: Mycel som ett vitt mjöl på ovansidan av bladen som sedan mörknar och bladen bli sköra.
Gynnas av: Varmt och uppehåll
Anses inte orsaka några större skador i Sverige.
Angriper: Röd- och vitklöver
Symptom: U. nerviphilus ger rödbruna pustlar på vitklöverblad och skaft. Klöverrost kan i juli/augusti ge ljusbruna pustlar som sedan blir svarta inför vintern. Ett stort angrepp kan leda till minskad skörd i fröodling.
Angriper: Lusern och vitklöver, ej så vanlig på rödklöver
Symptom: Nya blad vrids och blir deformerade. Grått mögel på undersidan av bladen.
Gynnas av: Svalt och fuktigt väder, kustklimat
Klöver och lusernskivsvamp
Angriper: Röd- och vitklöver, lusern
Symptom: Svampen är vanligast på höstarna. Gråbruna/mörkbruna fläckar utan gul ring på blad. Skivformade upphöjda fruktkroppar.
Har troligtvis liten betydelse. Men eftersom en enda fläck, kan leda till nedvissning kan den vara mer allvarlig än andra bladfläcksvampar. Smittan kan komma från utsädet.
Angriper: Röd- och vitklöver
Symptom: Små fläckar på bladen, stora, nedsänkta, bruna fläckar på stjälken och bladskaften. Plantan kan vissna ned och bli som en krok liknande en herdestav.
Kan bilda flavonoida östrogener som kan ge fruktsamhetsstörningar hos djur. Den är inte så vanlig i Sverige. Angrepp kan främst förväntas på permanenta betesvallar. Sporer överlever i marken i fem år.
Angriper: I första hand vitklöver och lusern
Symptom: Små olivfärgade upphöjda fläckar på undersidan av bladen under sommaren. Inför vintern blir dessa svarta.
Gynnas av: Varm fuktig vår följd av en sval sommar
Kransmögel på lusern
Symptom: Sprids via rötterna till rothalsen där kärlsträngarna blir bruna eller svarta. På sensommaren eller hösten kan man se vissna skott eller ihoprullade gula blad.
Åtgärder: Resistenta sorter
Har hittats i Sverige men betydelsen är okänd. Kan finnas i marken under lång tid.
Angriper: Rödklöver, närstående släkting angriper lusern
Symptom: Stora nedsänkta bruna fläckar på bladen. Tydliga ringar.
Betydelsen i Sverige är okänd.
Angriper: Vanligast på röd-, vitklöver och lusern
Symptom: Små mörka nedsänkta fläckar på blad och bladskaft. Bladen kan skrumpna ihop och se brända ut
Gynnas av: Fuktigt väder. Trivs bäst i renbestånd.
Betydelsen i vallbaljväxter okänd.
Angriper: Vanligast på oljeväxter men kan även angripa vallbaljväxter.
Symptom: Stjälkar delvis vita med svarta små svampansamlingar.
Viruset sprids via sugande insekter till exempel bladlöss eller stritar. Tidigt angrepp begränsar tillväxten och skördeutbytet.
Symptom: Små blad med mosaikmönster och lokal vävnadsdöd. Plantor mindre motståndskraftiga mot svampangrepp och detta ökar risken för utvintring.
Gynnas av: Ofta ökar antalet virussmittade plantor med tiden under vallens liggtid.
Sprids av klöverspetsvivlar och mekaniskt
Symptom: Oregelbundna mörkt gröna fläckar med ljusare partier runt samt buckliga blad. Det är lättast att se symtomen i slutet av maj.
Den sprids mekaniskt och är jordburen
Symptom: Bladen blir buckliga, bladnerverna får bruna fläckar och bladen ett mosaikfärgat utseende.
Sprids via stritar och orsakas av mykoplasmabakterier
Symptom: Missbildade blommor som växer vegetativt och bildar blad med bladstjälkar.
|
